lillaskutten

Följande har blivit antagna till Dans Sommarjobb Gävleborg i Bollnäs:

1. Julia Andersson
2. Maja Lindblom
3. Elin Guttelvik
4. Jasmin Rinderud
5. Kristin Sandström
6. Frida Blom
7. Hanna Johansson
8. Sara Svensson
9. Linnea Landin

Grattis!

Eventuella frågor besvaras av Hanna & Sofia...

Repetitions schema för  Dans Sommar jobb Gävleborg –Bollnäs

28/4                 Audition

24/4                 Uppstart 10.00-12.00

2/5                    Träning, impro... 10.00-13.00

Vecka 24        heldagsrep mån-fre.

Vecka 25        föreställningar på Bollnäs Gator och torg mån-fre.

Vecka 27        Uppträdande fredag-lördag i samband med Hälsinge Hambon.

 

Så mycket kommunikation som möjligt sköts via frökens blogg, då ser alla andra också era kommentarer...

Hanna Rosén

070 260 87 62

[email protected]

Lillaskutten.blogg.se

 

Hej alla dansare!
 
Här kommer lite om vad jag gjort efter att ha slutat på Estetiska i Bollnäs, vad jag lärt mig, lite bra saker att tänka på tips och sådär!
men först vill jag bara tacka så väldigt mycket för allas fina arbete på mina lektioner och workshops, jag hade en toppenlärorik och rolig tid med er! TACK:)
 
Efter gymnasiet så sökte jag vidare till en folkhögskola som ligger utanför Örebro och heter Kävesta Folkhögskola. Där bor man på internat och har danssalen precis bredvid huset. Det är en 1-årig förberedande folkhögskola med inriktning på modern dans på tre olika sätt men man har även balett, jazz, metodik, anatomi, danshistoria, rytmik, "gemu" m.m. De är tre lärare som jobbar där som alla har olika bakgrunder. Känslan och stämningen på Kävesta är i överlag mycket fin. Det finns inget jobbigt tryck och lärarna bygger inte upp så att det i klassen kan bli massa prestation gentemot varandra, utan man arbetar utifrån sin förmåga och får hjälp att på ett positivt sätt utvecklas. Den är helt enkelt en väldigt bra förberedande skola för fortsatta studier inom dans. Man får jobba tekniskt, teoretiskt och sceniskt! Under året på Kävesta hinner man sätta upp två föreställningar en lite mindre och en lite större.
 
Under våren på Kävesta sökte jag vidare till ett flertal skolor, Danshögskolan, Performing Art School, Laban, Sead, Gotlands Dansarutbildningar, Kristinehamns folkhögskola samt Kulturama. Och som många vet slutade det med att jag hamnade på Gotlands Dansarutbildningar. GDU (som det kallas) är en 2-årig förberedande utbildning inom folkuniversitetet (som också ansvarar för Balettakademierna) med inriktning på modern dans samt komposition (eget skapande). Man har balett, maddoxteknik, moderna dans där man har en eller två grundlärare som jobbar på plats sen har man gästlärare i olika moderna tekniker så som releaseteknik, graham, cunningham m.m. Det som också ges på Gotland är lektioner i komposition där man får mycket utrymme till eget skapandearbete sen har vi även dansteori/analys och får göra större arbeten i grupp om olika stora danspersonligheter. Dessutom har vi gästföreläsare. Man väljer själv om man går ett eller två år på Gotland men man kan ju inte riktigt få ett helt intyg på att man genomgått allt som utbildningen har eftersom det är gjort för att täcka 2 år. Men när man söker till andra skolor så bedöms man inte så mycket på pappersmeriter utan främst på hur man presterar på själva audition. Fördelarna med att plugga dans på Gotland är att man har möjlighet att fokusera på sitt arbete då Visby som stad inte är så stort, sen tycker jag att det finns en känsla här som inte riktigt går att beskriva, det finns ett lugn men samtidigt någon slags häftig kraft som är mycket inspirerade. Sen har man också chans att samarbeta med konst och tonsättarlinjen vilket som dansare är lyx och just öppenheten och möjligheten till att skapa sina egna projekt är väldigt bra här bara man vill och kollar runt lite!
 
Det finns ju självklart en massa saker jag lärt mig under dessa 2 år och en massa bra tankar på alla möjliga plan av dansen. Då menar jag både tekniskt, psykiskt, teoretiskt, själsligt. Framförallt så har en hel värld öppnats för mig som det är lätt att glömma bort när man bor och dansar på en plats. 
 
Så mitt första tips skulle vara att våga söka er ut i Sverige och i världen för det finns så mycket att lära och inspireras av. Och att inte vara rädd att söka skolor för ni har absolut inget att förlora utan bara att vinna genom erfarenhet!  
 
Rent kroppsligt så tror jag mycket på att lära känna sin egen kropp, att arbeta utifrån sitt utgångsläge och därifrån sedan bara höja ribban och kämpa för ett högre utgångsläge, man ska känna sig nöjd men samtidigt inte för nöjd för så fort man begränsar sig själv tror jag att man förlorar så mycket.
 
Att göra fel är helt okej! Heller att man försöker och gör fel/ramlar/tappar balansen än att man inte försöker och testar gränser.
 
Stretcha motsvarar att ta hand om sin kropp!
 
För mig personligen har att hitta center och utåtvridningsmusklerna varit nyckeln till en ny värld. Detta betyder inte att jag hittat klart dem än men att jag börjat fått förståelse för saker i min kropp som kan göra jättehäftiga saker.
 
Ni har en framsida OCH ni har en baksida!
 
Beröm dig själv och andra.

Svanskotan och sittbenen är bra grejer.

Att gå och springa är också något man kan träna på.

Lär känna ytan ni jobbar på det ger mer möjlighet exempalvis rörelsemässigt.

Om jag ska säga några vettiga saker om skapandet så tror jag på att tro på sina egna ideer och visioner. Samt att i skapandeprocesser både med sig själv och med andra tillåta sig att säga ja. För att i senare skede fundera på om man vill behålla det man skapat eller om man vill ändra eller ta bort. I skapandet finns det flera olika verktyg man kan använda sig av och man kan själv skapa mallar eller verktyg att förhålla sig till. Sen så kan man fundera på vad man kan inspireras av, jag lovar att om ni funderar på allt som man kan inspireras av så kommer ni komma på tusentals saker, sen kan man fundera på vad man inspireras av.

Hoppas ni fått en liten mer inblick om vad som hänt med mig och vad som försiggår i min hjärna.

All lycka till Kramar Matilda

 

Plats: Ackes Dansskola, Norra Skeppargatan 13, Gävle

Tid: Söndag 4/4 kl.16-17.30 (house) 17.45-19.15 (waacking)

 

House och Waacking är två dansstilar som har växt enormt i Sverige de senaste åren, starkt kopplade till klubbkulturen med sin bakgrund på klubbar i Chicago, New York och LA. Workshoparna vänder sig till alla som har lite erfarenhet av dans. Du bör inte vara helt nybörjare, nivån kommer att vara medel till svår och anpassas efter de deltagare som är med.

 

Varje workshop kostar 100 kr och vänder sig till danselever, danspedagoger, koreografer och dansare i Gävleborgs län.

 

OBS! Begränsat antal platser, anmäl er via:

 

www.ackesdansskola.com

 

 

MALIN EMMOTH                              

 

 

Utbildad vid Balettakademiens yrkesskola i Stockholm och vidareutbildad i Paris och New York. Har efter sin yrkesutbildning arbetat som både dansare och koreograf i många olika sammanhang både i Sverige och utomlands. Till detta hör bl a anställning på Moulin Rouge i Paris år 2004. Efter det har hon fortsatt som dansare och danskapten i deras turnéensemble som turnerat världen över, bla till Kina, Japan, Indien, Brasilien och Argentina. Här i Sverige har hon medverkat vid ett flertal galor, events, modeshower och TV framträdanden bl a Guldbaggegalan,  Idrottsgalan, Talang 2009 och Melodifestivalen. Malin är också medlem i "International House Danceproject" samt den svenskbaserade gruppen Phat Jam Jackies hon är också årets vinnare 2010 i Streetstar i kategorin Housedance.

 

Workshopen är ett samarbete mellan Musik Gävleborg och Ackes Dansskola

 

 

Missa inte Matildas workshop i contact-impro och modernt nu på söndag kl 11-14 i hedens danssal... Jättebra som start inför provet samt vårt kommande arbete!

Kalaset kostar futtiga 100 pix och betalas på plats... Anmälan till Matilda 0730 467 850

att fixa/ordna/leta/skapa:

-2 par änglavingar (i sagan gjorda av skirt blått papper), tänk mer älva en ängel tror jag...
-2 par pappersblomsterkransar + 1 med höstlöv
-2 skolbänkar + stolar
-1 jordglob
-indianfjädrar
-en trekantig hatt gjord av tidningspapper
-låååångt snöre
-ett vitt lakan
-ett stört dör tyg/lakan/duk
-en stor men inte alltför tung stol
-1 tamburmajor
-3st käppar

ordnas gärna så fort som möjligt, reptid med rätt rekvisita är guld värt...

/Hanna

Varför inte?

Drömmer du om att bli dansare en dag? Kan man ha dans som  yrke? Hur ser en dansares arbetsdag ut? Tycker du om att koreografera eller vill du kanske prova något nytt?

För första gången någonsin kan ungdomar i Bollnäs ha dans som sitt sommar jobb! Musik Gävleborg i samarbete med Bollnäs Kommun och Estetiska programmet gör det möjligt.

Tillsammans med en koreograf kommer ni att under våren och början av sommaren arbeta fram en dansföreställning som sen spelas på Bollnäs gator och torg.

Det finns 9 platser/anställningar och söndag den 28:e mars håller vi i audition i hedens danssal:

13.00 samling och gemensam uppvärmning

14.00-16.00 dansprov

 

Förkunskaper: Inga särskilda men ett genuint intresse för dans.

Behörighet: Du ska vara mellan 16 och 19 år och skriven i Bollnäs Kommun.

Anmälan: Skicka ett mail (märkt Bollnäs) till danskonsulent [email protected]

Kontaktperson: Hanna Rosén, 070 260 87 62

 

 

Du har ju läst sagan om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin och om hur Petter, Lotta och Esmeralda kom att stanna hos dem? Då tycker du kanske, att du redan vet precis hur de har det och att du inte behöver höra mer om dem, men jag tror ändå, att jag måste berätta för dig hur lustigt det gick till en gång, när de skulle fira Tant Bruns födelsedag.

Du kommer kanske ihåg, att Petter och Lotta fick gå i skola hos Farbror Blå, som bodde tvärs över gatan? Farbror Blå var inte alls sträng mot Petter och Lotta, som han var mot de stygga barnen, som ville stjäla Tant Gröns päron, men han var väldigt noga med att de skulle kunna hans läxor ordentligt och räkna sina tal rätt och skriva bokstäverna riktigt. Och slarvade de med de sakerna, så hände det nog ibland, att de fick ett nyp i örat eller fick stå i skamvrån en stund. Och där var de mycket generade att stå, särskilt för lilla Pricks skull, för han kom alltid och hämtade dem från skolan klockan ett och stod då någon av dem i skamvrån, så satte sig lilla Prick mittemot och såg så allvarligt förebrående ut, att de knappt visste vart de skulle titta. Men det där riset, som var uppsatt bakom svarta tavlan, kom aldrig till användning, det satt där mera som prydnad, för det hörde alltid till skolorna den tiden.

Och när barnen varit riktigt duktiga så brukade tuppen i a-b-c-boken värpa något gott åt dem, ibland en karamell, ibland en kaka eller en slant. Det brukades också den tiden, och det var ju också mycket roligt. Men det som var nästan allra roligast var att ha geografi eller historia för Farbror Blå. För Farbror Blå hade en stor jordglob, som de brukade resa på med pekpinnen, och han berättade hur det såg ut överallt, och så låtsades de, att de bodde i de olika länderna och ibland var de indianer och ibland var de negrer eller något annat roligt. Fast när de lekte, att de var indianer och Farbror Blå var blekansikte och de skulle skalpera honom, så väsnades lilla Prick så förskräckligt, så de kunde inte fortsätta.

Men en gång, när de hade historielektion, och Farbror Blå var Karl den XII och Petter och Lotta var hans bussar, och de red omkring på käppar och lekte slaget vid Narva, så kom rätt som det var prosten på besök. Och Farbror Blå skyndade sig att ta av sig Karl den XII-hatten och ställde sin häst vid väggen och sa till barnen med vanlig sträng skolmagister-röst att de hade lov från skolan och kunde gå hem. Men prosten satte sig ned och skrattade, så han blev röd i ansiktet, och det var nog för att han inte alls förstod att de hade lektion oms laget vid Narva, tänkte Petter och Lotta. Sedan den dagen stängde de i alla fall alltid dörren, när de hade historielektion.

När Petter och Lotta varit hos tanterna litet över ett år, så sa Farbror Blå en dag till dem, att det snart var Tant Bruns födelsedag och att de måste tänka ut ett riktigt bra sätt att fira henne, och det var Petter och Lotta genast med om.

Och Farbror Blå hittade på, att de skulle klä ut sig till våren, sommaren och hösten. Lotta, som var yngst, skulle vara våren och Petter sommaren och Farbror Blå hösten. Och Farbror Blås hushållerska, jungfru Beata, sydde så vackra dräkter åt Petter och Lotta och gjorde kransar av pappersblommor åt dem att ha på huvudet och vingar av ljusblått silkespapper.

Och så skrev Farbror Blå verser, som de skulle lära sig utantill.

Lottas vers var inte svår, så hon lärde sig den ganska fort, men Petter hade mycket svårt att lära sig sin.

Så här var Petters vers:

Sommartid med lust och gamman

Då hjärta knyts med hjärta samman

Den flyger ock en dag sin kos.

Dock ger jag här min sista ros

Till dig, som än i höstens dar

Har rosor i ditt sinne kvar.

 

Petter han knogade och knogade med att lära sig sin vers, men alltid läste han den galet så att Farbror Blå blev så förargad på honom.  Och en dag, när jungfru Beata fått dräkterna färdiga och de skulle repetera, så läste Petter: ”Då flyger ock en dag en ko” istället för ”den flyger ock en dag sin kos”. Då blev farbror Blå så förtretad, så han tog Petter i örat, och det hade nog aldrig gått riktigt väl för Petter, om inte Lotta börjat gråta och sagt, att det här inte alls var något roligt sätt att fira Tant Bruns födelsedag på.

Då släppte Farbror Blå Petter och sa barnen fick lov och kunde gå hem. Och så tog han sig en lång promenad för att tänka på saken. Och nästa dag sa han till Petter, att så snart barnen kunde sina verser som ett rinnande vatten, så skulle de gå tillsammans långt utanför stan och ha geografilektion om Grönland och göra sig en snöhydda att bo i. Och Petter han rabblade sin vers i ett, i ett, så att tenterna sa: ”Det är allt bra svårt för barnen med de långa katekesläxorna!” För tanterna hörde ju inte alls avd Petter sa.

 

Och nästa dag kunde Petter sin vers alldeles, och då gjorde de sig en snöhydda borta i skogen och lekte eskimåer och hade så förfärligt roligt. Och Prick var deras hund och drog deras kajak och han skuttade och gick på och var lika inne i leken som de andra.

Men Farbror Blå fick snuva efter, och tanterna blev så till sig, när barnen kom hem så våta, så de lade dem till sängs och gav dem hett fläderte. Och lilla Prick fick en tjock maggördel på sig. Och tanterna sa, att de inte kunde förstå, hur Farbror Blå kunde vara så oförståndig att gå ut i sådant snöväder med barnen. Men Petter och Lotta berättade inte alls vad de hade gjort, för alltsammans hängde ju ihop med den där hemligheten till Tant Bruns födelsedag.

 

Och Farbror Blå funderade så mycket på hur han bäst skulle klä ut sig. En natt låg han vaken, och då kom han att tänka på, att han kanske kunde ta ett lakan och drapera sig med, så det såg ut som en grekisk dräkt. Och så steg han upp och gick ut i salen, där det stod ett spegelbord med en stor spegel, och så draperade han sig i lakanet och gick fram och tillbaka och läste sina verser högt för att lära sig dem utantill.

Men jungfru Beata hörde, att någon gick där ute i salen, för hon hade heller inte somnat, och hon tog ett ljus och gick ut i salen för att se vad som stod på. Men så fort Farbror Blå hörde, att hon tog i låsvredet, så blåste han ut sitt ljus och ställde sig i en vrå, för han ville inte alls att jungfru Beata skulle se honom så där klädd.

Men när hon såg en lång vit skepnad stå där alldeles stilla, så trodde hon, att han var ett spöke och gav sig till att skrika och tappa ljuset, och så rusade hon in till sig. Och farbror Blå smög sig in i sin kammare och låtsades om ingenting.

Och nästa dag berättade jungfru Beata för alla människor i stan om det rysliga spöket hon sett. Och det var bra dumt av Beata för hon borde väl veta att det inte alls finns några spöken i verkligheten. Och Farbror Blå vågade inte tala om att det var han, för då skulle ju alla människor i stan genast få reda på hans hemlighet. Därför fick hans hus heta spökhuset alltsedan den dagen.

Men farbror Blå bestämde sig för att i stället drapera sig med den röda bordduken, för som ett spöke ville han ju inte se ut på Tant Bruns födelsedag.

 

Under tiden gick Tant Grön och Tant Gredelin och funderade på vad de skulle ge Tant brun, och de hittade på, att Tant Gredelin skulle köpa en ny hatt åt henne, för den gamla bruna vinterhatten var allt bra sjaskig nu, och Tant Grön skulle beställa en liten knypplad krage att ha till kamébroschen i den bruna sidenklänningen, som var tant Bruns gåbortklänning.

Och Tant Gredelin gick till mamsell Agata Blomgren, som hade modeaffär, och rådgjorde med henne om Tant Bruns nya hatt. Och de kom överens om, att Tant Gredelin borde sätta på sig Tant Bruns klänning och schal, när hon provade hatten, så hon kunde vara riktigt säker på, att hatten passade Tant Brun.

Och Tant Grön gick till Fröknarna Appelqvist, som knypplade så fina spetskragar, och de sa, att det var nödvändigt, att de fick prova kragen på Tant Bruns sidenklänning, så att de kunde vara säkra på, att den passade i halsen. Och Tant Grön lovade att komma med klänningen en kväll.

Och så gick Tant Grön och Tant Gredelin och vaktade på ett tillfälle att låna Tant Bruns kläder, utan att hon märkte något, men det var alldeles omöjligt för dem, ty Tant Brun var tidigast uppe och senast i säng av dem alla tre.

Men en dag, en vecka före födelsedagen, så sa Tant Brun, att hon kände sig litet förkyld och att det var bra förargligt, eftersom de skulle bort på kafferep på eftermiddagen. Då skyndade sig Tant Grön och Tant Gredelin sig att säga, att hon genast måste till sängs och dricka något varmt, och de tvingade henne i säng och pysslade om henne på alla möjliga sätt och passade på att ta hennes kläder, utan att hon märkte det. Och de sa till Tant brun, att de bara skulle stanna en stund på kafferepet och att hon skulle ligga alldeles stilla och sova, medan de var borta.

Och så klädde de sig i Tant Bruns klänningar och gick åt var sitt håll och var så glada över sitt knep. Men Tant Brun kände sig inte alls så sjuk, så hon fick en sådan lust att stiga upp, då tanterna gått. Och när hon stigit upp kunde hon inte alls hitta sin klänning, fast hon letade överallt i rummet. Och när hon tittade i klädskåpet, så var hennes sidenklänning också borta, och när hon tittade på byrån, så var hennes vackra kamébrosch försvunnen ur toalettasken, och då blev Tant Brun så förskräckt, att hon måste sätta sig på en stol.

Och just då kom Farbror Blå för att hälsa på, och han knackade på Tant Bruns dörr, men hon sa, att han inte alls fick komma in förrän han räckt henne genom dörren hennes bruna schal, som låg på en stol i förstugan. Men Farbror Blå kunde inte alls hitta hennes schal och inte hennes kappa heller.

Och då kom Farbror Blå att tänka på, att det fanns en tjuv, som kallades Lasse-Maja, som brukade stjäla så mycket den tiden. Och det sa han till Tant Brun genom nyckelhålet, och hon blev ännu mer förskräckt. Och Farbror Blå gick efter tant Gredelins schal, och den svepte Tant Brun om sig, och så gick de ut i köket, där Petter och Lotta satt och läste över sina läxor.

Och så tog Tant Brun ett ljus och Farbror Blå sin käpp och Petter och Lotta var sin eldgaffel, och så gick de för att leta reda på tjuven, ifall han gömt sig någonstans. Och Prick gick med och morrade. Men de hittade ingen tjuv, och inte kunde de heller se att något annat var stulet.

 

Då förstod Farbror Blå, att Lasse-Maja hade tagit Tant Bruns kläder för att klä ut sig i dem och sedan oförmärkt komma in i huset och stjäla hur mycket han ville. Och Farbror Blå gick och sökte upp polisen för att tala om vad som hänt. Och polisen sa, att han sett Tant Brun för en stund sen gå nerför gatan. Han kände igen både hatten och schalen och klänningen, fast han tyckte att hon såg mycket magrare ut än vanligt. Och både polisen och Farbror Blå förstod genast, att det måtte ha varit tjuven, för Tant Brun hade ju hela tiden legat hemma i sängen.

Och som de stod och resonerade om saken, så kom postmästaren, och han berättade, att han sett ett fruntimmer för en stund sedan, som han först trodde var Tant Grön, men hon gick så fort och hade paraplyet uppsalaget, så han kunde inte se hennes ansikte. Och det märkvärdiga var att hon hade brun klänning. Aldrig någonsin gick väl Tant Grön i brun klänning?

Då förstod de alla tre, att det måste vara två tjuvar, och de räknade ut, att tjuvarna nog skulle komma tillbaka för att stjäla, så fort det blev skumt. Och stå ställde polisen och postmästaren sig att vakta vid den övre sidan av gatan och Farbror Blå vid den nedre tillsammans med lille Prick och Petter och Lotta. Och Farbror Blå hittade på, att de skulle hålla ett snöre spänt över gatan, så att tjuven skulle ramla framstupa, så bleve det lättare för Farbror Blå att ta honom i kragen.

 

Och Tant Gredelin kom så glad trippande hem med Tant Bruns födelsedagshatt i en ask. Men rätt som det var rusade en karl från var sida över henne, och då blev hon så rädd, att hon svimmade. Och polisen och postmästern blev så snopna, när de såg, att det var Lasse-Maja.

Och Tant Grön kom lika glad hem med den lilla knypplade kragen i ett paket, och hon ramlade pladask över snöret. Men hon blev så förtretad, att hon genast kom på fötter igen och tog sitt paraply till vapen mot Farbror Blå, som rusade fram för att gripa henne. Och hon slog till hans käpp, så att den flög lång väg. Och just då fick hon se, att han var Farbror Blå, och blev förfärligt förvånad, och han blev lika förvånad, då han fick se att hon var Tant Grön.

Och om inte Prick hade skällt så förskräckligt, så hade det gått fortare för dem att förklara för varandra hur alltsammans var, men till slut förstod de det båda två, och då gick tillbaka till huset, men där mötte de polisen och postmästaren, som bar på Tant Gredelin. Och de bar in henne i köket och det dröjde en lång stund, innan hon vaknade till sans och innan polisen och postmästaren och Tant Gredelin också förstod hur alltsammans hängde ihop.

Men Tant Brun satt där inne i sitt rum i förfärligt stor spänning, om de fått fast Lasse-Maja eller inte. Och om en stund kom Tant Grön och Tant Gredelin in till henne och hade med sig hennes klänningar och sa, att de bara hade velat laga dem litet åt henne, för de hade sluppit upp i sömnen. Och Farbror Blå ropade genom nyckelhålet, att hon inte skulle vara orolig längre, för han och polisen och postmästaren hade klarat upp hela tjuvhistorien.

Men Tant Brun var så nyfiken, så hon kunde spricka, och hon hade rakt inte givit sig till tåls, om inte Lotta viskat till henne, att alltsammans var en väldigt stor hemlighet, som hon skulle få veta på sin födelsedag.

Och så kom då äntligen Tant Bruns födelsedag, och den blev så lyckad som någonsin en födelsedag kan bli. Lotta hade virkat en grytlapp åt Tant brun, alldeles i hemlighet, och Petter hade gjort en kakspade, och tänk att Tant brun blev nästan allra gladast över deras presenter!

 

Och utklädningen och verserna gick så väldigt bra. Farbror Blå hade beställt en fruktkorg hos sockerbagaren, och frukterna var av bara marzipan, fast de såg alldeles naturliga ut. Och den korgen räckte Farbror Blå till Tant brun just som han läste sin sista vers, som lät så här:

 

I hösten tid blir grödan gull

Och frukten står av sötma full,

Så tag då höstens frukter mot,

Som här jag lägger för din fot.

 

Men just då ramlade några av marzipanfrukterna ner på täcket, därför att Petter och Lotta inte orkade stå stilla längre på ett ben, som de skulle göra för att se ut som änglar, utan de vickade till, och Lotta kom emot Farbror Blå. Men det var det enda lilla missödet, annars gick allt så bra.

Och medan Tant Brun satt och drack kaffe på sängen hördes musik från gatan. Det var polisen och postmästaren och sockerbagaren, som spelade ”Dåne liksom åskan bröder”, och det lät riktigt vackert, för de brukade öva sig spela den om söndagskvällarna.

Så nog var det en lyckad födelsedagsfirning, man kan då inte säga annat.

 

SLUT